I samband med BBC:s TV-sända stordebatt från Köpenhamn i torsdags inföll också the Greatest Youth Debate on Earth. Greatest? Nja. Nog för att det var välbefolkat men som ungdom skulle jag ogärna se det som vår största debatt hittills.
Ämnet var klimatproblemen, men huvudfrågorna rörde människans natur och demokrati. En grundpremiss för diskussionen var att hantering av växthuseffekten kommer kosta pengar. Utifrån iakttagandet att folk inte tar miljön i beräkning i sina dagliga val drog då en stor majoritet av ungdomarna slutsatsen att människan till naturen är girig och egoistisk. Och på grund av det, fortsatte de, kommer individen aldrig kämpa för miljön och därmed aldrig stödja en regering med sådana ambitioner. Alltså står demokratin i vägen för kampen mot klimatproblemen, hävdade ungdomarna. Utifrån det att COP15 blev ett fiasko resonerar de att demokratin är ett fiasko. Men är det verkligen sant? Jag var tvungen att stå upp för demokratin och argumentera för vår frihet.
Skälet till COP15:s misslyckande och det förhållandevis svaga globala intresset för miljön är ett helt annat. Att politiker världen över inte vågade ta starka beslut i Köpenhamn beror på att de vill bli omvalda, så långt är jag med. Att deras brist på mod har sin grund i folks bristande intresse är även det självklart, så fungerar demokrati. Men påståendet att folk inte prioriterar miljön på grund av girighet och egoism genomsyras av ett fundamentalt missförstånd. Nämligen att hela världens befolkning förstått att vi har problem med den globala uppvärmningen. Så är inte fallet. Frågan är snarare om vi vågar inse att vi inte har någon annan att skylla än oss själva? Antagligen inte emedan hela COP15 gav prov på att vi hellre skyller ifrån oss än tar itu med problemen själva.
Vad gäller människans natur vill jag hävda raka motsatsen till vad de andra ungdomarna sa – att vi människor prioriterar andra levande varelser i alla våra ställningstaganden. Grunden till bristen på engagemang i miljöfrågorna handlar egentligen om bristen på kunskap. Då utbildning genererar kunskap och utbildning är grunden till demokrati finns det bara en giltig slutsats: Demokrati är inte roten till klimatproblemen – det är lösningen.
Carl Byström
Daaaamn Carl!
YOU NAILED IT!
Om man dessutom ser hela utfallet av COP15 med Kinas inställning och vilja, så blir det än tydligare att det inte är de demokratiska staterna som varit mest ovilliga. Heder åt gamla Europa som varit och är mest villiga att på allvar lösa detta gemensamma problem. Det är antagligen den kontinent som kommit längst i en gemensam demokratisk ansträngning.
”Frågan är snarare om vi vågar inse att vi inte har någon annan att skylla än oss själva?”
Jag vågar, och har kommit fram till insikten att vi människor är väldigt högmodiga att tro att vi är sååå mäktiga och vet allt. Faktum är att det gör vi inte, men vi kan lära oss, eller skylla ifrån oss på oss själva.
Att skylla ifrån sig hjälper ingen. Solen, som är vår största energikälla, och grunden till allt liv på vår planet påverkar oss mest, och därfter de s.k Milankovitch-cyklerna, alltså jordens lutning i förhållande till solen.
Nu gäller det att vi finner lösningar på dessa utmaningar, det finns många bra ideér (som Vertical Farming)än att sskylla på oss själva.